Hej..

 

Vet att det var jättelängesen jag uppdaterade nu. Tänker var och varannan dag "åh det måste jag skriva om" men tankarna flyger iväg på annat håll och fastnar aldrig här..

 

Mycket har hänt sen sist.
Jag har flyttat in i min nya lägenhet inne i stan..ensam men min katt.
Jag har börjat två jobb varav avslutat det ena då det..hände sjukt jobbig sak.
Och kände att företaget var oproffsiga som attans.. Kan ta de en annan gång.

Jobbet jag har nu är på ett äldreboende.. "suprise suprise!"
Jag har nästan bara jobbat inom vården..äldrevården.. eftersom det är där man lättast får jobb..
Trots att jag är utbildad uska så känner jag mer och mer att vårdjobb inte är nått för mig..alls.
Men! Nu har jag som sagt skaffat mig ett nytt sådant..igen..

När man har Borderline så blir det lätt problematiskt med arbetslivet. Vet inte om någon känner igen sig?
Ena dagen är allt skitbra, och man känner sig on top of the world.. för att nästa dag vakna och känna att man vill dö typ.. Inte lämna sägen..säga upp sig osv osv.

 

Svårast för mig och jobb har varit min skörhet. Min oförmåga att hantera kritik.. min förmåga att tolka allt ALLT.
Allt folk säger "hur menade de nu? menade de mig? de hatar mig!!" Eller gör "tittade hon nu på mig för att jag gjorde fel? ser jag konstig ut? bla bla blaa.. Ni som är likadana tror jag fattar.

Jag blir så lätt utmattad på en arbetsplats!

Nu har det gått två veckor, och jag känner redan att jag inte står ut!

Jag sökte jobbet jag har nu för att de inte skulle ringa ut sina vikarier utan, pam pa pamm SMSA!
(guld för oss som har släng av telefonfobi eller bara inte klarar av att säga nej när folk ber oss om saker och sedan typ avlider av ångest när man lagt på)

Hursom.. Nu visade det sig att dom smsar... fyra erbjudanden per morgon!
Och har ringt mig vareenda dag kl 7 på morgonen.. Behöver ja säga att jag skiter i att svara?
Och får istället värsta ångestklumpen i magen.. "va kommer du säga om mig nu?"

De ringer fastän man redan blivit bokad på kvällen.. för att kolla om man kan ta morgonen också.

Ni fattar, de ringer non stop!

 

Och jag blir så jäävla stressad!

 

Jag har räknat ut att för att klara mig ekonomiskt så måste jag jobba tre pass på 8timmar styck i veckan.
Och det känns.. för mkt :/   
och de jag jobbar med fattar inte att jag absolut absolut inte vill ha mer än dessa..
De som jobbat 100% hela sitt liv typ FATTAR inte att det faktiskt finns folk som INTE VILL jobba mer än nödvändigt. som INTE ORKAR..  usch..  Och det är väl inget man säger till chefen första veckan eller vad tror ni?

Nä.. man ljuuuger, ljuuger så man blir blå.. kommer med ursäker å lögner..låtsas vara sååå kapabel och duktig..så de inte ska tro att man e knäpp!

 

 

Är de bara jag?