Är radiotystnad mellan jag och min pojkvän nu..
Igår hade vi ett bråk. Igen!

Är andra gången nu på några dagar.
Det tär på oss båda..

 

Vi smsar oss blå.. jag för att försöka hävda min självrespekt, förklaaara valideeera.. och han.. går in i offerrollen..eller beskyller. FAN,  sen gör vi sent sent på kvällen, så ingen av oss jag sova. Jag tar ju mina sömntabletter iaf..Sen vaknar man jätteledsen..och hela nästa dag är förstörd..klump i magen..

 

Orkar inte ha det såhär mkt längre till.

Orkar inte.
Alltid vågor på vårt hav.

 

Bråken tar aldrig slut. De är bara en förlängning av varandra.. handlar om samma saker..


bråk 1 handlade om att jag inte svarade på hans sms och stängde av min mobil för att sova å slippa bråk.

bråk 2 handlade om att jag skulle gå på bio med två kompisar varav en min kille tycker stöter på mig
(hon är homosexuell) (det här har blivit ett av vårt största ämnen att bråka om..alla ord på ämnet är uttömda typ)

bråk 3 handlade om att jag tappade kontrollen och hetsåt typ..20st mackor igår efter att jag kommit hem från jobbet och sen cyklat en mil på träningscykeln.. F A N.. sen hade jag ingen lust att dela det med han för jag skämmdes och vill kunna känna att jag kan få ha saker för mig själv också och inte måste snacka med han om VARENDA LILLA SAK. utan att jag avgör själv..

 

Så, och nu tar vi och väntar på nästa gräl..för det kommer handla om samma som bråk nummer 1..
sen kommer tvåan..  fattar ni?

 

Önskar att jag inte brydde mig så mkt, men hela min värld rasar efter våra bråk..
och det tar långt tid för mig att komma tillbaka igen..