Hej allihopa/ingen?

Har inte skrivit..har hänt mkt den senaste tiden.

Hatar förändringar.. och separationer.. ovisshet..

Har iaf flyttat ifrån mitten av sverige tillbaka upp norrut igen. Efter 9månader av "klaramigsjälv"
Lämnat min sambo där..fina huset ute bland hästar och kossor å katter..

 

Men det var mitt beslut, för jag vill ha ut mer av mitt liv. Vet inte om det är dårskap eller hoppet som tog beslutet..

 

Så allt är jättejobbigt. Bor hemma hos mina föräldrar för tillfället. Vilket är extremt jävla jättejobbigt. Har inte ens gått en vecka och de vill redan bli av med mig. Faktum är att det bara tog en dag innan mamma började prata om söka lägenhet och skaffa jobb..

 

Jag ska ju fullfölja min dbt-utbildning inne i stan. Vilket känns jättebra. Vill må så bra som jag bara kan.

Nu skriker dom och bråkar där nere i köket, så jag kan inte gå ner för att äta lunch.
Min pappa och jag har minst sagt en stormig relation.. och jag kan inte tolka det annat än att han typ hatar mig.
Allt jag gör är fel.. Blir så himla ledsen att han inte kan bete sig som folk emot mig ens en dag.
Bara massa invalideringar av olika skal..Verkar inte kunna göra nått som inte irriterar honom.. å mamma och han bråkar om mig och blir osams = då blir han ännu mer sur på mig och tycker det är mitt fel.. jävla röra!
Som pågått jäävligt länge nu..

 

nej usch.. det här är ingen bra miljö för mig.. men vars ska jag annars ta vägen? Då rädslan för stora stygga ensamheten suger i magen varje kväll?

 

detta skulle ju inte bli en "tyck synd om mig" blogg.. sorry

 

 

 

Återkommer väl.   Kämpa på!