Har nyss bett alla mina vänner inklusive pojkvän att dra åt skogen..

Slängde iväg fem arga sms och stängde av mobilen. Det är det härliga med impusiviten..

Jättekul att starta mobilen sen, men det tänker man inte på. Tänker inte heller på att man inte har så många sk "vänner" så man kanske ska hålla sig väl me de få man har..

 

 

Men jag känner lite så att. Jag är så less.. att finnas till hands och hela tiden vara ett slags andrahandsval..
Hellre inga vänner alls än flera ytliga eller falska kappvändare..

 

 

 

 

 

Det svåraste är att acceptera situationen, för jag tycker verkligen inte jag förtjänar det här..

 

 

 

 

 

 

Nä,, är inge bra nu.. vänt på dygnet totalt, somnade fem imorse, tryckte i mig två theralen och sov som ett komabarn till kl två.. Hela dagen "missad".. som vanligt.. Har blivit mkt sånt nu..

 

Och på mitt nya jobb som jag var så glad över har det kört ihop sig.

Är en kvinna där som trycker ner mig, är dominant och bara allmänt otrevlig.
I måndags gick jag därifrån gråtandes. Jag jag ALDRIG få det bra nån gång?
Igår skrev jag ett mejl till min chef och bad att i sommar få slippa jobba med henne (fast med väl valda ord)
Får se vad han svarar.. känner grym ångest över det..

 

Nä, nu ska jag ut och bara gå.. försöka tänka på annat än den övergivna ensamheten som dunkar inombords.

 

 

 

 

 

Fuck all of them really. I dont need you anyway.